31 Oktober alla redan. Vart tog tiden vägen? Nyss var det "början på september" känns det som. Nu är det nästan inga löv kvar på träden utanför men gräset är fortfarande grönt och smultronplantorna blommar fortfarande i rabatten, några bär kommer inte fram, de svartnar direkt, men ändå imponerande att blommorna kommer fram.

 

Jag har lyckats krascha datorn med. Eller om det är jag eller annat fel vet jag inte riktigt. Skärmen slocknade och sen slocknade lamporna på tangentbordet. Den surrar lite grann om man sätter igång den men mer liv än så är det inte i den. Har fått höra att det kan vara allt från batteriet (som redan var dåligt) till något tjosan med moderkortet eller grafikkortet. Hoppas på det försnämnda för ett nytt batteri är på väg hem.

 

Och med den kraschade datorn försvann alla mina bilder, filmer och andra filer. Sorgligt men det går ju inte att göra något åt nu. Jag svär mig blå över att jag inte kopierat över allt på skiva med jämna mellanrum.

 

En ny familjemedlem har vi fått med. Medan en har med sorg lämnat oss. Tiger flyttade hem hit för några veckor sedan. En bondkatt, brunspräcklig, halva är prickig och halva är randig. En herre, som då var 16 veckor, flyttade hit och gjorde sig hemmastadd direkt.

 

Den som tyvärr med stor sorg har lämnat oss är vår älskade hund. Efter otaliga försök med att kunna lämna själv hemma så fick vi inse att det inte fungerar och att han mår dåligt över det så vi tog beslutet om omplacering. Hjälp vad många som hörde av sig. Så många som ville men alla utom en kändes så himla fel. Vi sökte ett hem med kärlek, aktivering och där han skulle ses som en familjemedlem. Var det inte "jag har erfarenhet av pitbull så jag är van vid hundar", så var det "...vi hade tänkt att han skulle bo i hundgården". Tills en kvinna hörde av sig och sökte en kombinerad familj- och jakthund. De hade allt som vi sökte och mer. Det kändes så rätt och de var så underbara. Han var så glad när han åkte, älskade ju att åka bil. Men ack vad tomt det är här.

 

Varje gång man öppnar dörren väntar man på den där studsande saken som alltid kommer och far rätt in i benen på en. Den där som stjäl strumporna och som fiser så surt. Den som burrar ner sig i ryamattan och som tigger värre än någon annan. Men han har det bra nu, han får allt och han behöver inte vara ensam hemma och uppleva den jobbiga stunden när vi åker till jobbet och han är själv en stund.

 

♥♥♥